Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tjugonionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGONIONDE KAPITLET.
— Er käpp, nej, den har jag inte sett till — sade jungfru Lovisa — och inte tror jag, ni hade hit någon i går heller; det är visst ett misstag.
— Möjligt — svarade Fredrik Markman, som icke syntes hågad för motsägelse och måhända tagit käppen till förevändning för att komma dit upp i huset, men nu, kanske icke obenägen att aflägsna sig, tillade han: — jag har troligtvis glömt den annorstädes, farväl!
— Ett misstag, ja, — den gamla jungfrun gaf honom en blick, hvari låg en viss skadeglädje: — Sitt för all del ned ett ögonblick: Jag följde Elise i både högmessan och aftonsången och hon hade då gerna kunnat gå hem med mig; det är just inte passande att hon springer ensam omkring. Jo, jo hon går i vällofliga ärenden, det är klart; här i huset sker bara det som är lofligt.
Fredrik Markman hade tagit plats midt emot Lovisa, utan att han dristade fråga hvarthän den unga flickan hade begifvit sig.
— Aftonsången, ja, — sade han tankspridd.
— Jag förstår inte hvad som går åt mina skor öfver vristen, det var med knapp nöd jag kunde släpa mig hem ifrån kyrkan.
— Det är svårt — sade Fredrik Markman, som gerna ville ställa sig väl med henne; de äro kanske för små?
— Små! Jag som har fötter, så att de nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0221.html
