Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle blifva inträngda i ett par skor — utaf spetsiga gatstenar hade hon denna dag fått nog, och hon skulle riktigt slå sig till ro samt i all ensamhet fira söndagsqvällen.
Dessa tankar och föreställningar, hvilka hastigt flögo genom den gamla jungfruns själ, kommo henne att nästan afskedande tillägga:
— Ja, jag skall snart ge mig åstad...
— Jag vill icke uppehålla längre — sade Fredrik Markman, som aktade på denna vink och nu reste sig upp för att gå — och jag ber om min vördsamma helsning!
Jungfru Lovisa utförde en sirlig nigning och gick till och med fram till fönstret för att se efter honom, der han långsamt försvann.
— Det synes tydligt på honom, — tänkte hon, — att han icke vet hvad han skall taga sig till på denna långa söndagseftermiddag!
Hon hade rätt häri. Han gick några minuter långsamt gatan fram, derpå vände han om. Det fanns något i gränderna kring mäster Alströms boning, som utöfvade en sorts dragningskraft på Fredrik Markman, och mången ledig stund hade han vandrat der fram och tillbaka med ögonen stundom riktade upp till ett par klara fönsterrutor, innanför hvilka glittrade en fågelbur och der stundom skymtades en ung flickas oregelbundna profil.
Men flickan var borta nu, och utan att vidare tänka derpå slog han in samma väg som hon hade gått. Och om hon nu också skulle återvända i sällskap med jungfru Alström, så kunde han ju alltid utbyta en flyktig helsning? Denna tanke gaf honom tillfredsställelse och påskyndade hans steg.
Så gick han framåt, tills han kom söder om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
