Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna fråga fyllde Elise med förlägenhet och hon svarade undvikande:
— Hon är just icke den, som slösar med sina ynnestbevis.
— Deri har ni rätt, men ni svarade ej på min fråga.
— Hon tycker — genmälde Elise tvekande — hon tycker er vara en alltför förnämlig herre, för att kunna finna nöje i vår krets.
— Förnämlig — upprepade han. — Jag har en plats, som jag fått genom kungens nåd, en plats, af hvilken jag har min dagliga utkomst, det är sannt; men hvad är jag då egentligen sjelf? En man utan familj och stående ensam i verlden. Min smak är enkel... Min mor var en okonstlad qvinna, full af hjertats godhet, och hon lärde mig att icke sätta värde på yttre glans och ståt. Ja, jag är ensam i verlden — upprepade han. — Jag bär min moders namn, och hennes minne är mig mycket kärt.
Han teg några sekunder; det allvarliga draget försvann från hans ansigte och han tillade leende:
— Men det är sannt, om ni icke varit, mamsell Elise, så skulle mäster Alströms hus icke någon gång ha blifvit besväradt af mina besök.
Det brann en hastig färg på Elises kinder och hon lyckades vända sitt ansigte så, att han icke tydligen kunde skönja det:
— Moster Beata är sin svägerskas motsats — sade hon. — En gång för länge sedan talade jag om för er, att hon har sina små egenheter, men jag förstår henne så väl och ett bättre hjerta finnes icke. Jag skulle få göra hvad jag ville och riktigt bli bortklemad, om icke Lovisa vore; hon är en sorts motvigt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
