Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försökte att i sömnen hemta nya krafter till bärandet af nya qval.[1]
Aftonskymningen hade inträdt. Kronprinsen och den lilla prinsessan voro redan förda till hvila och konungen drog sig nu också tillbaka till sina rum.
Marie Antoinette satt dock alltjemt tankfullt qvar. För hvarje afton genomgick hon i minnet alla de bittra qval, som dag efter annan hopade sig i hennes själ. Hon återupplefde så ständigt ångesten före den dag, då flykten verkställdes, natten, då den företogs och hon irrade på gatan, halfdöd af skrämsel; hon påminde sig färden i den trånga vagnen, hon tänkte på Axel Fersen, då hon sista gången hade tryckt hans hand; hon tänkte på fasan, då vagnen efter tolf timmars färd gick sönder och måste repareras och huru alla voro nödsakade stiga ur och gå uppföre kullen till byn, som låg framför dem. Hon såg de små husen och de halfnakna barnen, de lummiga träden och de nyfikna blickarne, och hennes hjerta slog åter af samma ångest. Sedan färden vidare... dröjsmålet i Varennes och hon tyckte sig ännu alltjemt höra stämman, som ropade: I ären igenkända!
Och nu folkets skrän omkring henne, hånet, begabbelsen, som blandade sig med klockringningens ljud samt dånet af kanonskott. Hon hörde det taktmessiga bullret af Pariser-regementena, då de ledsagade dem tillbaka till detta slott, detta förfärliga slott, inom hvars murar hennes förhoppningar alltmera krossades.
Hon tänkte på sitt begär att med kärlek och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
