Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tretiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mildhet möta folkets hat och begabbelse, samt sin önskan att dock förtroendefullt visa sig ibland det; hon tänkte på sitt beslut, då hon ännu en gång ville besöka teatern. Man gaf hennes älsklingsopera »Alceste» af Gluck, och hon hade sagt till sig sjelf: »kanske minnes publiken den tid, då jag var älskad och då den instämde i kören: »Chantons, célèbrons notre reine!»
Hon påminde sig stunden, då hon gick fram till logens bröstvärn, hon likasom kände ännu huru allas blickar vände sig mot henne. Hon tyckte sig höra applåderna och ropen »lefve drottningen», blandade med högljudda hvisslingar och tjut, gapskratt och förbannelser. Ännu en gång upprepade hon de ord, hvilka mannen med det vederstyggliga ansigtet, denne förfärlige Marat, i det han höjde mot henne sina knutna näfvar, hade sagt: »Om Österrikiskan ännu en gång kommer hit för att med ett martyransigte förvrida medlidsamma menniskors hufvuden... om det faller henne in att vilja muta oss med sina tårar och sitt ansigte, så skola vi betjena henne som hon förtjenar det, så skola vi gå in i hennes loge med piskan!»[1]
Och denne sköne unge man, som rest sig upp och ropat: Tig, Marat, tig! Den som vågar förolämpa och smäda en qvinna, vare hon drottning eller tiggerska, han vanärar sig sjelf, han vanärar sin mor, sin maka, sin dotter. Fransmän, jag uppmanar er alla att försvara qvinnans ära! Vi äro skyldiga godtgörelse. Instämmen med mig i ropen: lefve Marie Antoinette, lefve drottningen!
Ett småleende sväfvade vid minnet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
