Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti mitt bröst en namnlös oro härjar.
Den fröjd jag fordom njutit med de qval,
som stunden föder, blandar sig tillhopa
och under deras tyngd förståndet dignar.
Sjelf kan jag ej i denna kamp besvärja
det Ondas makter. Undergifven led jag;
förgäfves dock, ty tålamodet skänkte
minuter blott af tröst mot år af sorg.
Klar syntes väl den källas yta vara,
der ödet bjöd mig dricka sällhet; men
dess våg var gallbemängd. Vid mannens sida
jag dömdes att med slutna ögon vandra
emot ett ovisst mål, som kanske är
på brädden af min faders graf beläget.
O, Waldemar! — Ditt hjerta är ej ondt;
men det är svagt. Du ej förmår att fatta
en qvinnas värde. Blott en dunkel aning
af dina pligter skymtar någon gång
för tanken fram. — Då hämnderopens ljud
ditt öra nå, du ingen vilja eger
och följer strömmen; lika obeslutsam
till manligt dygdig handling som till brott.
Hur skall väl detta slutas?
Mine fäder,
J hädangångne Riddersmän, som hvilen
från lifvets stormar under dessa hvalf,
beskydden Thorkel Knutsson, ättens ära!
(Går till Sigurds minnesvård).
Liksom en dödssuck, utaf vågen buren
från fjerran kusl; — liksom en minnesblomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
