Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på någon blygsam grifthög, denna vård,
för andra stum, till mina känslor talar.
Hvar stoftet multnar, är ju lika mycket?
Den gyllne skriften hör blott marmorn till,
och hvad du skönast gjort, han icke nämner.
Ej vill jag mana dig till lifvet åter,
der redan nog för mig du lidit har;
men om du hör min svaga röst, så träd
till himlens port och öppna den för vännen,
när hon, en gång, till igenkännings-tecken,
från purpurn fri, förtroligt hviskar: — Kärlek!––––––-
(Gör en rörelse som utvisar, att hon förskräcks för hvad hon
yttrat f och skyndar sig till altaret, der hon knäfallande
framtager ett radband oeh beder tyst. Mediertid
inkommer Brunke smygande, och går, sedan han läst stora
dörren samt reglat den mindre vid altaret, fram till
Hertiginnan).
Trettonde Scenen.
DEN FÖRRA. RIDDAR BRUNKE.
BRUNKE.
Förlåt, Furstinna! att jag mig fördristar
på detta rum er störa, oanmäld.
Men nöden tvingar och grannlagenheten
får stå tillbaka.
HERTIGINNAN (reser sig upp).
Sedan resan hit
jag är i skuld hos er. Kan jag er tjena?
BRUNKE.
Ert anbud kunde till en bön förleda;
men derom icke nu. Vid hämndens sida
sig döden smyger efter rof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
