Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24, Eldorado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var också deras sista försök att slå det bort
i skämt. Det kom en känsla av vantrevnad över dem,
då de vandrade genom de övergivna gatorna. Solen
sände sina milda strålar ut över staden. En sakta vind
kom linan att slå mot flaggstången framför Caledonia
Dance Hall, men alla dörrar var stängda. Myggen
surrade, rödhakarna sjöng, och snösparvarna trippade
hungriga omkring bland husen; men där fanns ingen
människa och intet som tydde på att där verkligen
bodde människor.
— Jag är halvdöd av törst, sade Hootchinoo Bill,
och han sänkte omedvetet rösten till en hes viskning.
Hans kompanjon nickade, ty han hade ingen lust
att låta sin röst bryta stillheten. De traskade framåt
under en tryckande tystnad, tills de överraskades av att
få se en öppen dörr. Över denna dörr, satt en hastigt
hopspikad skylt, som sträckte sig över hela byggnadens
bredd och meddelade att denna byggnad bar namnet
"Monte Carlo". Vid sidan av dörren, med hatten
dragen ned över ögonen och stolen bakåtlutad, satt en man
och solade sig. Det var en gammal man. Hår och
skägg var långt, vitt och patriarkaliskt.
— Minsann är det inte gamle Jim Cummings, som
liksom vi har kommit för sent till uppståndelsen! sade
Kink Mitchell.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
