Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24, Eldorado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han har kanske inte hört Gabriel tuta, föreslog
Hootchinoo Bill.
— Hallå, Jim! Vakna upp! ropade han.
Den gamle mannen reste sig osäkert, blinkade med
ögonen och mumlade rent mekaniskt:
— Vad önskar ni mina herrar, vad önskar ni?
De följde efter honom in i huset och ställde sig vid
den långa disken, där i forna dagar fem, sex raska
uppassare hade haft mer än nog att göra. Den stora
salen, där det under vanliga förhållanden, hade varit
ett sådant liv och rörelse, var nu stilla och dyster som
en gravkammare. Där hördes intet rassel av
tärningar intet surr av elfenbenskulor. Rulett- och faraobord
såg ut som gravstenar under sina överdrag. Inga
muntra kvinnostämmor ljöd inne från danssalen. Gamle
Jim Cummings torkade med skakande händer av ett
glas, och Kink Mitchell skrev sitt namn i dammet, som
låg tjockt på disken.
— Var är flickebarnen? ropade Hootchinoo Bill
med ett försök att anslå en mera munter ton.
— Borta! svarade den ålderstigne bartendern, med
en stämma, som var lika svag och gammal som han
själv och lika darrande som hans händer.
— Var är Bidwell och Barlow?
— Borta!
— Och Sötvattens-Charley?
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
