Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
former för tortyrs svält, törst och eld, men den värsta
tortyren var dock musiken,
I likhet med andra hundar kunde han inte tåla
musik. Den vållade honom de fruktansvärdaste lidande,
spände varje nerv i honom, sönderslet varenda fiber
i hans väsen. När han hörde musik tjöt han, ett långt
utdraget vargaktigt tjut, som när vargarna under
frost-klara nätter tjuter åt stjärnorna. Han kunde inte låta
bli att tjuta. Det var hans enda svaghet i kampen med
Leclere, och denna svaghet var hans skam. Leclere
däremot hyste en verklig lidelse för musik — en
lidelse som var lika häftig som den han hyste för starka
drycker. Och då hans själ ville ge sig luft, så sökte
den i regel ge uttryck för det som rörde sig i den,
antingen genom musik eller genom dryckenskap, vanligen
bäggedera. Men när han så hade druckit och melodier
utan ord böljade genom hans hjärna, när den osynlige
djävulen inom honom lyfte huvudet, så fann hans själ
sin största njutning i att plåga Bastard.
— Och nu vi vill höra lite musik! kunde han säga.
Vad säga du, Bastard?
Det var bara en gammal sliten dragharmonika han
hade, bevarad som en kostlig skatt och reparerad med
stort tålamod; men det var den bästa som stod att få
för pengar, och ur dess inre lockade han fram
underliga, fantastiska melodier, som ingen människa hade
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
