Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oktav efter oktav, den hjärtskärande förtvivlan och så
den oändliga sorgen och smärtan, som avtog, blev
svagare och svagare och till sist dog långsamt bort.
Det var en verklig helvetesscen. Och med djävulsk
listighet tycktes Leclere kuna gissa sig till varje
särskild nerv och varje sträng i djurets innersta väsen,
så att han med långa, darrande klagotjut och snyftande
molltoner kunde tvinga det till att ge luft åt den sista
rest av sorg, som bodde i dess själ. Det var förfärligt,
och i tjugofyra timmar efteråt var Bastard nervös och
utom sig, spratt till vid minsta ljud, var rädd för sin
egen skugga, men var fortfarande lika elak och
här-skarsjuk mot de andra hundarna i spännet. Och inte
heller fanns det något som tydde på att han blivit
knäckt. Snarare blev han mera butter och tyst och
bidade sin tid med ett outgrundligt tålamod, som
började att plåga och pina Leclere. Hunden kunde i
timtal ligga orörlig i skenet från elden och stirra på
Leclere med hatet lysande ur sina ögon.
Mannen hade en känsla av att hän i sådana
ögonblick stod inför själva livets innersta väsen, som
jagade höken ned från himlen som en fjäderklädd blixt,
som driver grågåsen över halva jorden och jagar den
lekande laxen tvåtusen miles längs Yukons sjudande
vatten. I sådana stunder kände han en längtan att ge
uttryck åt sitt inre väsen, och med starka drycker,
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
