rörelserna men inte utplåna dem. Under omställningen efter kriget tar det även i bästa fall en viss tid för många, innan de hinner finna lämpligt arbete. Men den som blir tvungen till sysslolöshet skall därför icke vara utan inkomst. Han skall ha en inkomst, och han skall känna, att denna inkomst är hans rätt och icke en nådegåva. Därför måste det finnas en arbetslöshetsförsäkring, som omfattar alla arbetstagare. Denna försäkring bör ge högre daghjälpsbelopp än de nuvarande, vilket förutsätter ökade statliga bidrag. Jämsides med arbetslöshetsförsäkringen måste övriga former av socialförsäkring utvecklas. En allmän sjukförsäkring, som gåve tillräckliga daghjälpsbelopp, skulle befria en stor mängd människor från tvånget att söka hjälp hos fattigvården. Trots alla förbättringar är folkpensionerna fortfarande mycket knappa. De bör därför dels ytterligare höjas dels kompletteras med mera verksamma åtgärder för anskaffande av billiga bostäder åt pensionärerna. 12. Bättre yrkeshygien. Effektivare skydd mot yrkessjukdomar och olycksfall i arbete. Antalet olycksfall i arbete är mycket stort och stiger fortfarande. På många arbetsplatser är de hygieniska förhållandena usla. Det är nödvändigt att förstärka yrkesinspektionen, som bland annat saknar heltidsanställda läkare. De lokala säkerhetskommittéernas och skyddsombudens arbete måste bli mera intensivt. 16