13. Arbetstidsförkortning, i första hand i mera påfrestande sysselsättningar. Den ekonomiska politiken har till uppgift att skaffa arbete åt alla — icke att ransonera sysselsättningen genom korttidsarbete. Men det finns andra skäl för en förkortning av arbetstiden. Inom vissa yrken torde en högre arbetseffekt kunna nås med kortare arbetsvecka. För arbetare med särskilt påfrestande arbete medför åttatimmarsdagen en för tidig förslitning av arbetskraften. När levnadsstandarden stiger, kan även andra arbetare känna behov av att ta ut en del av denna standardförbättring i form av kortare arbetsdag och ökad semester. Det kan befaras att inom vissa områden, där nuvarande arbetsvecka framstår som för lång, arbetslöshet kan uppkomma under en omställningskris, övergången till kortare arbetsvecka bör då genomföras under denna tid av minskad sysselsättning. 14. Verksamma åtgärder för folkhälsans höjande. Arbetskraften är den viktigaste av alla produktiva tillgångar. Därför lönar det sig att investera stora belopp i arbetet på folkhälsans höjande. Eftersom fattigdomen starkt ökar hälsoriskerna, har man här ett ytterligare skäl till att förverkliga en minimistandard för hela folket, exempelvis genom lönepolitiken, socialförsäkringen, bostadspolitiken, genom fria skolmåltider o. d. Men dessutom erfordras speciella åtgärder, bland annat fortsatt utbyggnad av sjukvår 2 17