Djupast betyder detta, att man vägrar att såsom ofrånkomlig godtaga den brist på jämlikhet, som i vårt nuvarande samhälle leder till en uppdelning av folket i skilda klasser. Denna uppdelning är resultatet av en samverkan mellan en rad olika men sammanhängande faktorer. Den har sin grund i olikheter i inkomster, i utbildning och uppfostran, i ställningen inom produktionsprocessen, i innehav av förmögenhet. Den framträder med särskild skärpa när den har en ärftlig karaktär. En politik som söker ersätta dessa privilegier för ett mindretal med en likvärdig ställning för alla medborgare får gå fram efter olika linjer. Men vare sig utjämningspoli-tiken tar form av solidarisk lönepolitik, av näringspolitik, socialpolitik, undervisningspolitik eller skattepolitik, har den att ta hänsyn både till det önskvärda i en ökad jämlikhet och en starkare känsla av solidaritet mellan medborgarna och till behovet av att locka fram den enskildes bästa insatser även med utsikter till en högre ekonomisk ersättning. Det finns all anledning att antaga, att en politik som söker ta till vara dugliga människors energi och företagsamhet är väl förenlig med en strävan till väsentlig utjämning av medborgarnas inkomster, till en begränsning av de stora förmögenheterna och till en jämnare fördelning av egendomen. Men klart är, att hela denna utjämningspolitik underlättas, om den kan försiggå under en allmän höjning av produktionens effektivitet och därmed av hela folkets samlade inkomster. 20