därför få svårt att fullt utveckla sig. Den kommer också ständigt att utsättas för allvarliga störningsrisker. Det ligger i sakens natur, att dessa störningsrisker även kommer att beröra vårt land, som har en begränsad hemmamarknad och därför måste vara beroende av sin utrikeshandel. Under sådana förhållanden föreligger en fara för att Sverige någon tid efter krigshandlingarnas upphörande utsättes för en svårartad massarbetslöshet liknande den som framträdde i början av tjugotalet eller i början av trettiotalet, då årsmedeltalet för arbetslösheten inom fackföreningarna, när det var som högst, uppgick till 26 à 27 procent. Det är därför nödvändigt, att vi i tid förbereder sådana åtgärder, som kan vara ägnade att motverka dessa tendenser till underutnyttjande av vår produktionskapacitet. Men faran för ny massarbetslöshet är inte bara ett tillfälligt problem, som sammanhänger med själva omställningen efter kriget. Så länge hushållningen är organiserad på nuvarande sätt, har man på längre sikt att räkna med en tilltagande brist på stabilitet, som kommer att ge ständigt ökad aktualitet åt arbetarrörelsens gamla krav på ett mera rationellt och rättvist ordnat samhälle. Det beror inte på någon tillfällighet, att arbetslösheten i fredstid blivit mer omfattande än förr och depressionerna mera djupgående och långvariga. Det finns flera olika förhållanden som förklarar denna utveckling. Byteshushållningen har blivit alltmer förhärskande och därmed beroende av