ligen skapa ökade möjligheter för sysselsättning åt de stora befolkningsgrupper, som behöver mera arbete, även om de inte i statistiken blivit registrerade såsom arbetslösa. Så är fallet med dem som lever på ofullständiga jordbruk. Så är fallet med många kvinnor, särskilt de som lever på orter, där de alltför begränsade kvinnliga arbetsområdena fått stanna i växten. Så är också fallet med de partiellt arbetsföra. Men inte ens det säger tillräckligt, att man i alla avseenden vill eftersträva en så fullständig sysselsättning som möjligt. Detta mål kan nämligen icke vara något annat än en sida av ett sammanhängande program. Den fulla sysselsättningen måste ge högre levnadsstandard. Att kunna skapa bättre levnadsförhållanden för alla eftersatta grupper är ett självständigt mål. Men det är också ett medel att säkerställa avsättningen av den ökade produktmängd, som den fulla sysselsättningen kommer att möjliggöra. Det ömsesidiga sammanhanget sträcker sig än vidare. Skall full sysselsättning alltid upprätthållas inom näringslivet, och skall de breda lagren dessutom tillförsäkras en så hög levnadsstandard, som är möjlig vid både fullt och effektivt utnyttjande av de tillgängliga produktivkrafterna •—■ ja, då krävs det också en mera planmässig och mera demokratisk organisation av hushållningen ån den nuvarande.. I många fall kan problemet lösas genom att de breda lagren på självhjälpens väg bygger ut kooperativa distributions-och produktionsföretag och därmed motverkar sysselsätt-ningshämmande produktionsbegränsningar och privatmono-polistisk utsugning av konsumenterna. I den mån som den 44