sedan av brist på kvalificerad arbetskraft. En hög standard ifråga om grundlig och allsidig yrkeskunskap hos industri-och andra arbetare är av stort värde inte bara för den enskilde, som får minskad arbetslöshetsrisk, utan naturligtvis också för hela näringslivet, som får ökade möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen och att överhuvudtaget genomföra snabba produktionsutvidgningar och omställningar. Det enskilda företaget kan visserligen vara intresserat av att det finns kvalificerade arbetare till hands, då man skall genomföra en utvidgning eller omläggning av tillverkningen, men man behöver inte därför finna det lönande att lägga ned kostnader på att skaffa fram denna kvalificerade arbetskraft — helt naturligt, då man har en i jämförelse med äldre tider relativt liten säkerhet för att få behålla den. Även om vissa större företag ansett sig kunna ägna tämligen stor uppmärksamhet åt lärlingsutbildning, är det alltså tydligt att det måste bli en samhällsuppgift att säkra en yrkesutbildning, som fyller det moderna arbetslivets stigande krav. Under kriget har många unga män kommit i efterhand med sin utbildning på grund av inkallelser. Det är en gärd av enkel rättvisa att sätta dessa män i stånd att återhämta vad de har förlorat. Yrkeskunskaperna, vare sig de förvärvats genom praktik eller särskild utbildning, får inte låsa fast arbetarna i sådana näringar, som utsättas för minskad efterfrågan; en sådan tendens kan nämligen befaras, även om yrkesutbildningen i stort sett ökar arbetarnas utsikter att finna sysselsättning genom att göra var och en mera mångsidigt användbar inom det 77