frågor ingripa gentemot underordnade myndigheter, när så behövs. Åtminstone de båda sista svårigheterna bör emellertid relativt lätt kunna övervinnas. För närvarande kan statsbidrag utgå till kommun för planering av offentliga arbeten, men hittills har detta endast förekommit i ringa utsträckning. Investeringsutredningen har emellertid föreslagit vissa lättnader beträffande reglerna för erhållande av sådant bidrag. Det är angeläget, att en ändring i denna riktning sker. Utredningen har även föreslagit, att en särskild kommitté — en s. k. investeringsberedning — under ordförandeskap av ett statsråd skall överta ledningen för hela det offentliga arbetsprogrammet. Det behövs otvivelaktigt en anordning av denna allmänna karaktär, varigenom ansvaret i dessa angelägenheter koncentreras till en person eller ett organ. Det kan slutligen starkt ifrågasättas, om inte en viss decentralisering av arbetsmarknadskommissionens verksamhet bör företagas. Sålunda bör länsarbetsnämnderna få ökade befogenheter. Detta förutsätter, att dessa organ förstärkes i sådan grad, att de blir i stånd att effektivt medverka i administrationen av de offentliga arbetena. En sådan reform förberedes också för närvarande. Vid sidan av investeringsutredningens förslag finns även en del andra utarbetade program för statliga investeringar under tider av minskad sysselsättning. Sålunda framlade 1942 års jordbrukskommitté hösten 1943 ett förslag om vissa statsunderstödda arbeten inom jordbrukets område, avse 89