planmässigt eliminera kostnadsstegrande element inom bostadsproduktionen. Det har sålunda redan i viss utsträckning lyckats att begränsa säsongfluktuationerna. Detta arbete måste fortsättas. Sålunda bör på varje lokal byggnadsmarknad genom byggnadsnämnd eller annat organ kontrolleras, att produktionen blir på lämpligt sätt fördelad över året. Det bör ånyo undersökas, om icke antalet effektiva far-dagar kan ökas, eller fardagarnas förläggning ändras på sådant sätt, att vinterbygget uppmuntras. Det bör även vara möjligt att stabilisera bostadsproduktionen på längre sikt. Genom dessa olika åtgärder undanröjes kostnadsstegrande toppbelastningar och skapas möjligheter att åstadkomma en verkligt ekonomisk planering av varje lokalt byggnadspro-gram. De statliga kreditorganen har också visat sig kunna påskynda spridningen av nyare byggnadstekniska och byggnadsekonomiska rön, så att dessa hastigare än förr blir någorlunda allmänt tillämpade. I samma riktning verkar det förhållandet att kooperativa och andra storföretagare övertagit en ständigt ökad andel av bostadsproduktionen, medan tekniskt mindre väl utbildade och utrustade småföretagare i motsvarande grad fått dra sig tillbaka. Det är viktigt, att alla dessa rationaliseringsmöjligheter ytterligare utnyttjas under efterkrigstiden. Redan av denna anledning erfordras det, att de centrala statliga kreditorganen bibehåller och efter hand än mer utvidgar sitt inflytande över bostadsproduktionen. De bör utföra systematiska jämförande kostnadsanalyser och lägga resultaten av dessa till grund för sitt arbete. Den tekniska och ekonomiska kontrollen av landsbygdens byggnadsverksamhet skall förbättras. 101