eller på annat sätt, betyder att folkhälsan blir bättre. Förverkligandet av en högre standard utgör därför en produktiv insats. Ty arbetskraften är den viktigaste av alla produktiva tillgångar. Vad som görs för att bereda bättre näringsförhållanden, höjd bostadsstandard och större grad av ekonomisk säkerhet åt dem som arbetar eller kommer att arbeta, är inte något som ”belastar samhällsekonomin”. Det är i stället fråga om en investering för vinnande av ekonomiskt betydelsefulla syftemål. Alldeles särskilt betydelsefullt är det att barnen växer upp under goda materiella betingelser. Den som farit illa under barnaåren kan få sin hälsa förstörd för hela livet. Spädbarnsdödligheten är större i lägre inkomstklasser än i högre. Det betyder, att den kan minskas genom att standarden höjs och hälsovården förbättras. Om man bortser från de mera väl-situerade familjerna, är det en allmän regel, att levnadsstandarden blir lägre ju högre barnantalet är. Det innebär, att flertalet barn fostras i familjer, som har en lägre levnadsstandard än den genomsnittliga. Officiella bostadsundersökningar har visat, att proportionen av barn, som lider av dåliga bostadsförhållanden, är större än motsvarande proportion av vuxna. På samma sätt är det procentuella antalet barn, som tillhör familjer med otillfredsställande livsmedelskonsumtion, större än procenten av vuxna, som är medlemmar i sådana familjer. Dessa förhållanden är viktiga även ur andra synpunkter än folkhälsan. De representerar en orättvisa mot dem, som svarar för att svenska folket vidmakthålles. Härigenom skapas ekonomiska motiv för en så stor barnbegränsning, att 110