utbildningshindren skall fullständigt brytas för all ungdom som har lust och fallenhet att väl tillgodogöra sig en vidareutbildning utöver den allmänna enhetsskolan. Även studerande vid enhetsskolan bör givetvis erhålla fria skolmåltider, fri skolmaterial och liknande förmåner. Elever i trånga ekonomiska förhållanden bör därutöver få ytterligare stöd, så att de verkligen blir i stånd att följa undervisningen under hela den obligatoriska skoltiden. Det kommer att anföras, att ett sådant program skulle skapa ett överskott av arbetskraft med högre utbildning. Man skulle få ett den ”överkvalificerade” arbetskraftens problem. Till stor del är emellertid detta ett skenproblem. Den tidigare relativa knappheten på personal med högre utbildning, i förening med det förhållandet, att utbildningskostnaderna i oproportionerlig grad burits av den enskilde, har ofta skapat förväntningar om merinkomster, som måhända icke kan infrias, när det relativa ”bildningsmonopolet” spränges. Men om blott anspråken på sådana merinkomster skruvas ned, och det inte längre fattas som en naturlig sak, att varje person, som erhållit en mera grundlig medborgerlig skolning, därför skall ha rätt att få ett s. k. fint arbete, kommer situationen att bli en helt annan. De ökade investeringarna för utbildningsändamål medför emellertid stegrade krav på yrkesvägledningen, som dock icke får träda i skråintressenas tjänst utan måste beakta de olika yrkenas sannolika expansionsmöjligheter. 117