RÄTTVISA ÄT KVINNORNA D e kvinnliga arbetarnas förhållanden utgör ett särskilt problem. Det får anses vara en naturlig sak, att kvinnor, som sysselsättes såsom ersättare för inkallade män, får lämna sina anställningar, om detta är nödvändigt för att bereda plats åt från beredskapstjänstgöring återvändande manliga arbetare, på samma sätt som andra ersättare kan få lämna sitt arbete av enahanda anledning. Det är lika naturligt att eventuella produktionsinskränkningar, som följer regeln, att den sist anställda skall först permitteras, automatiskt kommer att i något högre grad gå ut ö.ver kvinnorna, i den mån som dessa är särskilt talrika inom den del av personalen, som anställts under de sista åren. I de fall då vid avskedande eller permitteringar hänsyn tages till arbetarnas försörjningsplikt, kommer detta likaledes att drabba kvinnorna hårdare än männen, eftersom kvinnorna i relativt färre fall är familjernas huvudförsörjare. Men under inga omständigheter får könet i och för sig utgöra skäl för någon särbehandling. Kvinnorna får icke betraktas såsom någon sorts andra klassens medlemmar i arbetarnas organisationer. De har samma rätt till skydd som övriga medlemmar. Någon begränsning i exempelvis gift kvinnas rätt till förvärvsarbete får icke förekomma. Därest vid knapphet på arbetstillfällen hänsyn tages till att vissa arbetare kan försörjas av 124