Man brukar vanligen indela jordbruken i följande fyra kategorier: stödjordbruken, de ofullständiga jordbruken, familjejordbruken och de större jordbruken. Stödjordbruken består av små jordbruk omfattande 0.26—2 har eller något därutöver. Det utmärkande för dessa är, att innehavarna lever på en inkomstkombination från dels eget jordbruk dels lönearbete omfattande skogskörslor, småindustri, byggnads- och anläggningsarbete, arbete å annans jord etc. Denna jordbrukstyp kan anses vara fullt rationell i den mån som tillräcklig fyllnadssysselsättning står till buds för stödjordbrukens innehavare. En olämplig jordbrukstyp utgör däremot de ofullständiga jordbruken, vilkas innehavare icke har full sysselsättning på den egna brukningsdelen och icke heller finner tillräckligt utfyllnads-arbete på annat håll. Dessa ofullständiga jordbruk återfinnes oftast inom gruppen 2—10 har åker. De har antagits utgöra omkring 100 000, men antalet varierar alltefter arbets-tillgången. De s. k. familjejordbruken beräknas ge en familj full sysselsättning och bärgning men däremot icke härutöver kräva någon lejd arbetskraft annat än tillfälligtvis. Särskilt i landets södra delar kan de ej sällan vara något mindre än 10 hektar, men vanligen återfinnes de inom gruppen 10—30 hektar. Storleken av den brukningsdel, som i det enskilda fallet skall motsvara dessa krav, blir dock beroende av särskilda förhållanden, t. ex. förekomsten av skog. Dessutom inverkar givetvis antalet arbetsföra familjemedlemmar. Av denna anledning kan ett jordbruk erfordra lejd arbetskraft, medan barnen är små eller sedan de eventuellt lämnat hemmet, men likväl vara otillräckligt för full sysselsättning när 130