HÖJD LEVNADSSTANDARD OCH EKONOMISK UTJÄMNING Full sysselsättning och höjd levnadsstandard har varit det genomgående temat i föregående framställning. Men båda kraven har knutits samman med tanken på en utjämning av de stora olikheterna i medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella villkor. Hela frågan om fördelningen av produktionens avkastning har sålunda rullats upp, och då den fortfarande har karaktären av tvistefråga mellan olika politiska meningsriktningar, tycks det vara nödvändigt för arbetarrörelsen att klargöra, både vad den i detta hänseende åsyftar och inte åsyftar, vad den väntar sig och inte väntar sig av en utjämning, hur den ser sambandet mellan en mera demokratisk fördelning och en mera effektiv produktion. Redan den avgörande betydelse, som i all agitation från arbetarrörelsens och socialdemokratins sida tillskrives den fulla sysselsättningen, borde göra det omöjligt för motståndare att upprepa den gamla beskyllningen att socialister bara tänker på hur allting skall kunna delas jämnare, medan borgerliga har uppgiften att inpränta vikten av en hög och stigande produktion. I själva verket har kravet på att mera effektivt utnyttja alla produktiva tillgångar i den socialistiska agitationen löpt jämsides med kravet på en demokratisk fördelning, och kritiken av det privatkapitalistiska sy 142