vad som ytterligare kan vinnas, i och med att en fortsatt teknisk utveckling gör att produktionens avkastning blir ännu större än före kriget. De statliga åtgärder till reglering av den jordbrukande befolkningens inkomster, varom i princip ganska stor enighet just nu synes råda, kan lika väl föras in under rubriken socialpolitik som under näringspolitik. Till näringspolitiken bör rimligen räknas alla de planer på en rationalisering av jordbruksdriften, som avser att göra jordbrukarna mera oberoende av det socialpolitiska skyddet för deras levnadsstandard. I båda fallen är det fråga om kostnader för folkhushållet, vare sig de sedan bestridas med statsmedel från budgeten eller genom priser, som konsumenterna betalar. Frågan om vi har råd till en sådan politik är uppenbarligen en fråga om hur vi bedömer verkningarna både omedelbart och på längre sikt för hela folkhushållet, i jämförelse med andra möjliga sätt att påverka jordbruket och den jordbrukande befolkningens levnadsstandard. Den som anser att vi inte har råd till denna jordbrukspolitik får hänvisa till de mera gynnsamma verkningar för hela samhället, som han tror skulle följa av lägre livsmedelspriser för konsumenterna och den höjning av standarden för den icke jordbrukande befolkningen, som detta kunde innebära. Han får anföra de skäl, som kan finnas för åsikten, att de stora belopp, som en rationalisering av jordbruksdriften synes kräva, bättre skulle komma till användning som investeringar inom andra delar av näringslivet. Denna diskussion om vi har råd till en viss jordbrukspolitik är i vissa hänseenden en parallell till den av olika skäl 11 161