så starkt som möjligt understryka hur orimligt det är att söka pressa in de socialistiska idéerna i en enkel formel, hur lite man vinner genom att sätta likhetstecken mellan de socialistiska tendenserna inom arbetarrörelsen och någon ensidigt och dogmatiskt utformad framtidskonstruktion. Att socialdemokratin vill bruka statens växande inflytande över näringslivet till att trygga ett fullständigt och effektivt utnyttjande av landets produktiva krafter, är väl bekant, men det betyder inte, att all egendom tänkes ligga i statens hand och all ekonomisk verksamhet dirigeras av en ekonomisk centralförvaltning. Statens ekonomiska verksamhet är ett medel för att vinna största möjliga effektivitet och är motiverad just så långt som den främjar detta ändamål. Gemensam äganderätt är ett medel att upphäva motsättningen mellan klasserna av ägare och egendomslösa och får anta de former, som svarar mot detta syfte och dessutom bäst låter förena sig med strävan efter ekonomisk effektivitet. Kravet på frihet och självständighet för de arbetande följer överallt med och vill inte bli skjutet åt sidan vid uppgörandet av balansen. Ty resultatet av hela denna diskussion om socialismen i arbetarrörelsen blir till sist, att det gäller att göra upp en balans mellan de skiftande och delvis svårförenliga krav, som springer fram ur kritiken av den kapitalistiska organisationen. Framtidskonstruktionerna är till hjälp därför att de låter konsekvenserna av de olika kraven och de olika handlingslinjerna framstå klarare. Men de kan inte bli i förväg fixerade mål för en samhällsomdaning, som måste försiggå i en värld stadd i oavlåtlig förändring. Balansen, sam 188