under de förhållanden som nu råder eller väntas uppstå efter kriget. Det sträcker sig över olika områden av näringslivet och söker överallt formulera tydliga och konkreta förslag. Det tar i första hand sikte på sådana åtgärder och anordningar som förefaller oundgängliga om arbetskraft och materiella produktionsmedel skall få full sysselsättning, men det syftar uppenbarligen därutöver till en utveckling, som innebär en fortgående ökning av effektiviteten hos produktionen i tekniskt och organisatoriskt hänseende, överallt inställer sig /rågan, hur denna utveckling till större effektivitet låter förena sig med strävan efter mera demokrati och svaret blir att de inte tycks vara oförenliga utan tvärtom stöder varandra. Det första och grundläggande elementet i detta program är en penningpolitik, som medvetet inriktas på målet att hålla den ekonomiska verksamheten i gång så fullständigt som möjligt. En sådan penningpolitik avvisar sålunda inte bara en automatisk reglering efter guldvärdet utan också bindningen till en viss prisnivå. Den förbiser inte värdet av stabila växelkurser för utrikeshandeln och är villig att medverka i internationella överenskommelser på valutaområdet, men den avgörande synpunkten blir dock möjligheten att ta våra egna produktiva tillgångar i bruk. Efter detta mål regleras både penningtillgången, kapitalrörelserna till och från landet och räntorna. Låga räntor betraktas som fördelaktiga för den fulla sysselsättningen och även vid tendens till knapphet på kapitalmarknaden förordas inte en allmän räntehöjning 199