sig fram under de växlande förhållandena i näringslivet, att varje skematiskt krav på en viss fördelning av enskild och samfälld äganderätt, liksom av enskilda gruppers och hela samhällets ekonomiska befogenheter, från början är uteslutet. Det framgår klart av den formulering punkten om en planmässig hushållning erhållit i det socialdemokratiska partiprogrammet. Den kan därför här i sin helhet anföras. ”En planmässig folkhushållning, som gör det möjligt att fullständigt och effektivt utnyttja samhällets produktiva tillgångar, att bereda hela den arbetsföra befolkningen tryggad sysselsättning, och att tillförsäkra alla medborgare en levnadsstandard svarande mot det gemensamma arbetets avkastning. I all den omfattning det är erforderligt för att förverkliga en sådan hushållning samordnas de olika formerna av ekonomisk verksamhet under samhällets ledning och överföras i samhällets ägo naturrikedomar, industriföretag, kreditanstalter, transportmedel och kommunikationsleder.” Lika tydligt som det här utsäges att omfattningen av samhällsingripande och socialisering blir beroende av de praktiskt föreliggande omständigheterna i näringslivet, lika tydligt framgår det att inga enskilda intressen får ställa sig hindrande i vägen för det samhällsingripande och den samfällda ekonomiska verksamhet, som visar sig erforderliga för att vinna de åsyftade målen. Det är den praktiska ekonomiska politikens uppgift att vid varje given tidpunkt avgöra i vilken utsträckning och på vilka vägar samhället behöver utvidga sin egen verksamhet eller på annat sätt ingripa. Det program, som här lägges fram, avser att fylla denna uppgift 198