enskilda kapitalet inte längre i tillräcklig omfattning tar på sig uppgiften att experimentera med en riskfylld produktion. Det har emellertid visat sig, att farhågorna för en sådan investeringshämmande verkan av beskattningen åtminstone i vissa avseenden varit överdrivna. Det är inte bara vinstutsikterna som begränsas genom hög beskattning. Även förlustriskerna kan bli mindre. I den mån en investering inom en verksamhetsgren leder till förlust, kan nämligen denna förlust dras från de vinster, som eventuellt gjorts inom andra verksamhetsgrenar i samma företag. Ju högre skattetrycket är, desto större blir då den minskning i skattebeloppet som vållas av förlusten. Sådana förluster kommer därför att framstå såsom väsentligt ”billigare”, än när skattetrycket är lågt. Det är uppenbart, att detta särskilt gäller i fråga om större företag, av vilka flera under senare år företagit ganska omfattande ”skatteflyktsinvesteringar”. Det är vidare att märka att åtskilligt gjorts för att hindra att beskattningen hämmar företagsamheten. Aktiebolagens fria avskrivnings-rätt för maskiner, fartyg, inventarier o. d. gynnar i hög grad företag som ökar sina investeringar. De skattelättnader som tillämpas i fråga om konjunkturutjämningsfonder kan också få en viss positiv betydelse. Tänker man dessutom på det förhållandet, att skattebeloppen naturligtvis inte försvinner från hushållningen utan i stället används för efterfrågan av varor och tjänster, och delvis just för konjunkturstabiliserande och sysselsättnings-befrämjande åtgärder, blir det ännu mera ovisst om totaleffekten av en hög beskattning verkligen blir den att expansionen i det enskilda näringslivet hämmas. Men det finns 204