Den form av ekonomisk demokrati, som skapas genom samhällets inflytande över näringslivet, betyder ökad trygghet för breda lager av medborgare och därmed också en starkare känsla av frihet och självständighet. Men den ger inte utlopp för de många enskildas lust och förmåga att göra direkta insatser. Både effektiviteten och demokratin har uppenbarligen en annan sida än den som kommer fram i strävan efter planmässighet och samverkan inom stora ekonomiska enheter. Det finns ingen anledning att tro, att man inom socialdemokratin skulle vara blind för detta faktum. En folkrörelse växer inte fram till en sådan styrka som den socialdemokratiska arbetarrörelsen vunnit, utan att den förstått att uppskatta enskilda medlemmars energi och företagsamhet eller att ta till vara de lokala avdelningarnas, de mindre sammanslutningarnas initiativ och insatser. En demokratisering av näringslivet skall syfta till att frigöra förut bundna krafter, genom att allt flera av de arbetande blir medvetna om sitt inflytande och sitt ansvar. Medborgarnas gemensamma bestämmanderätt över den ekonomiska organisationen skall inte lägga band på enskilda människors företagsamhet. Den skall tvärtom till en del brukas för att återställa fri företagsamhet, där monopolistiska sammanslutningar i begränsade intressens tjänst lägger hinder i vägen för tävlan och rörelsefrihet. Men den skall också inom de samfällda företagen bereda utrymme för så mycken självverksamhet som möjligt från de arbetandes sida och därigenom stärka både effektiviteten och demokratin. I konkreta termer betyder detta, att privatmonopolens makt måste brytas genom återställande av den fria konkurrensen, där denna lovar 207