betydelsen av de små kommunala enheterna som oumbärliga plantskolor för den politiska demokratin, är egendomligt blinda för tillvaron av samma problem på det ekonomiska samhällslivets område. Endast då problemet tar form av den enskilde företagarens rörelsefrihet gentemot av samhället genomförd reglering, uppfattas det utanför arbetarrörelsen såsom allvarligt. Strävan efter inflytande för de arbetande över deras egna tekniska och ekonomiska villkor knytes naturligt samman med strävan efter rörelsefrihet för de särskilda driftsenheterna. En centraliserad äganderätt behöver inte utesluta en decentraliserad driftsledning. Den kan förenas med tävlan mellan de olika driftsenheterna, en konkurrens i fråga om effektivitet, som kan mätas efter kostnader och även, vid lika förhållanden i övrigt, efter överskotten. Varken när det gäller samhällsföretag eller enskilda företag har arbetarrörelsen kungjort någon avsikt att avstå från det medel att locka fram människornas bästa insatser som ligger i en högre ekonomisk ersättning. Det gäller om alla deltagare i produktionsprocessen, lika väl som det redan sagts om arbetarna, att skall de intresseras för att medverka vid rationali-seringsarbetet, är det en naturlig förutsättning, att det leder till någon fördel för dem själva. Det strider inte mot övertygelsen att en sammanpressning både kan och bör ske av den alltför breda marginalen mellan små och stora inkomster. Då socialdemokratin sålunda uppskattar betydelsen av tävlan och rörelsefrihet, är det uppenbart att den inte söker mönstret för ett önskvärt samhällsingripande i de krisregle 216