ningar för ett framåtgående näringsliv, att åt dessa element ge ökad styrka genom att inom allt vidare kretsar av de arbetande frigöra hittills bundna krafter till medverkan vid produktionens utveckling, men att samtidigt söka alltmera samordna dessa skilda krafter till att tjäna en planmässig hushållning med landets alla naturtillgångar, materiella hjälpmedel och folkets egen arbetskraft. Det är socialdemokratins fasta övertygelse att en sådan planering av det ekonomiska livet inte behöver förkväva individernas frihet utan tvärtom kan tjäna till att öka den. All planering, all samverkan, all organisation för med sig begränsningar och band. De kan brukas till att skapa likriktning och underkastelse. Men de kan också bli medel för att utlösa de mångas självverksamhet, ge dem känslan av den frihet det innebär att vara med och bestämma över sitt eget öde, dra upp gränserna för den omkrets där den enskilde, i hägn av den trygghet organisationen skänker, kan fritt utveckla sin personliga egenart. Ekonomisk planering är endast ett av de tekniska verktyg den mänskliga uppfinningsförmågan frambragt. Likt all teknik kan den brukas till förstörelse av människan och hennes verk likaväl som till deras uppbyggnad. Socialdemokratin vill samla medborgarna kring uppgiften att behärska tekniken, inte låta sig behärskas av den. Ekonomisk planering skall inte vara en planering av förtryck utan av frigörelse. 218