Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Jarl Finn Arnesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Jarl Finn Arnesson .
de mäktiga Arnessönerna, med undantag af Kalf, på sin sida
förekommer Finn ofta i sagorna.
När år 1050 Thronderna, efter mordet på deras höfding
Einar Tambarskelva, hotade med uppror och uppmanade Hakon
Ivarsson, en af Finns fränder, att blifva deras anförare, vände
konungen sig till Finn, då boende på Austraat, för att på-
kalla hans bemedling. Denne, lika djerf som häftig, svarade :
"Jag har icke sett någon så dålig till att ställa sig som du;
först gör du hvad ondt är och sedan är du så rädd, att du ej
vet hvad du skall göra af dig." Sedan konungen lofvat, att
brodern Kalf skulle få vända hem till Norige och återfå sina
gods och värdigheter, åtog sig Finn uppdraget samt befullmäk-
tigades att med Hakon Ivarsson ingå förlikning på de vilkor,
han fann för godt. Den åvägabragtes, och lofvade Finn å
konungens vägnar, att Hakon Ivarsson skulle erhålla den af-
lidne konung Magnus’ dotter, Ragnild, till äkta. Under som-
maren 1051 åtföljde Finn och Kalf konungen på ett härjningståg
till Fyen. Kalf utsågs att vid landstigningen anföra förtrup-
perna, under försäkran att kraftigt understödjas af hufvudhären,
öfver hvilken konungen hade befälet. Men då Kalf framryckte
i landet, anföll en öfverlägsen styrka hans afdelning, hvilken,
då den ej erhöll understöd, blef slagen, då äfven Kalf stupade.
Finn Arnesson, som icke utan skäl häri såg ett förnyadt
bevis på konungens svek och hämndlystnad och fruktande att
äfven en gång blifva ett mål derför, lemnade Norrige och begaf
sig med 7 långskepp till danska konungeu, Sven Estridsson, af
hvilken han väl emottogs. Han blef konungens man och ut-
nämndes till Jarl öfver Halland "att värja det mot Norrmännens
anfall och härjningar."
I slaget vid Nissaån, d. 9 Augusti 1062, kämpade Finn vid
konung Svens sida, i det han lät lägga sitt skepp invid kungens.
Norska flottan segrade, men Finn Jarl, gammal och nästan
blind, ville ej söka rädda sig genom flykten, utan satte sig på
"lyftningen" eller den upphöjda delen af akterdäcket och lät sig
af konung Haralds män tillfångatagas.
Isländska skalder besjöngo detta slag och den Halländske
höfdingens mod : *)
Undr er, af eigi fundu
ör-móts-viðir giörva
börðumk vèr þeir er vörðu
*) Denna ur "Morkin-skinna" hemtade sång, af Professor Carl Säve be-
näget tolkad, lemnas här, såväl till konstruktion som i öfversättning, för
att sålunda visa den isländska skaldekonstens skaplynne ordens om-
kastningar i och för alliterationen eller bokstafsrimmen och ordbetydelsens
omskrifning samt det fordna och närvarande norräna språkets tycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
