Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Jarl Hakon Ifvarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Jarl Hakon Ivarsson.
"hank" med konung Sven och huru denne lyckats draga hanken
från honom, och detta uttyddes af de flesta såsom segerbådande
för konung Sven. Men Hakon Jarl sade: Jag tror snarare, att
Sven blir "hankad." *) "Det tyckes mig sannolikare, att så
sker," sade konungen, och detta är en bättre tolkning." Han
drog svärdet, gick fram på fördäcket och gjorde trenne hugg
mot vinden. På Hakons fråga, hvad detta skulle betyda, sade
konungen: "detta kalla de segertecken i utlandet, i det en ko-
nung dermed visar, hvarthän hans vrede rigtas. (20) Harald
ordnade nu sin flotta till strid och lade sitt stora drakskepp i
midten, men Hakon med sin afdelning utgjorde den ena flygeln.
Konung Svens skepp, i medelpunkten af danskarnes linie, låg
midt mot Haralds. De danska fartygen voro sammanbundna,
men då de voro talrikare och slaglinien sålunda räckte utöfver
den norska, lemnades de mindre roddskeppen lösa för att un-
der striden falla fienden i ryggen. Detta synes Hakon Ivarsson
hafva förutsett, då han äfven ville hafva sina skepp lösa för
att fritt kunna anfalla på olika håll.
Han bidrog sålunda i betydlig mån till stridens lyckliga
utgång. Innan slagordningen blifvit färdig, var qvällen inne,
och då slaget stod Laurentii afton eller natten mellan d. 9-10
Augusti, voro nätterna redan ganska mörka.
Danskarnes anfall var, såsom Hakon sagt, i början mycket
häftigt. Särdeles utmärkte sig en af Skjalm Hvides svenner
Aslak, som utan brynja, blott betäckt af skölden och beväpnad
med en grof ekgren, som han ämnat till roderstång, gjorde
stort nederlag bland de norske. Deras ena flygel började redan
vika, då Harald skyndade densamma till undsättning och gjorde
ett så häftigt anfall. att danskarne tillbakaträngdes. Då skå-
ningarne märkte detta, afhöggo de banden mellan skeppen,
drogo sig ur stridslinien och flydde in i Nissa-ån, der de
lemnade sina farkoster och återvände hem. Saxo, som berättar
detta under åberopande af erkebiskop Absalons utsago, hvars
farfader Skjalm Hvide deltagit i slaget, säger, att detta lände
skåningarne (hvarunder äfven måste förstås halländingar) och
deras efterkommande till evig skam och vanära. Hakon fort-
for under hela natten att ro omkring och hjelpa, der det var
af nöden. Först i dagningen varseblef konung Sven, att skå-
ningarne flytt, och då hans eget långskepp nu äntrades af ko-
nung Harald, kastade han sig i en julle och rodde bort. Då
man från de andra skeppen såg hans märke falla, blef detta
ett tecken till allmän flykt; men då banden mellan skeppen ej
så lätt kunde lossas, sökte danskarne att rädda sig på de lösa
*) Sagan har áhankask, helt och hållet bindas, snärjas; jfr hank band,
t. ex. i hank och stör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
