Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Jarl Hakon Ifvarsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jarl Hakon Ivarsson. 19
genom Finn Arnesson förbundit sig, men att Hakon sjelf finge
vinna brudens samtycke, helst det icke vore rådligt för någon
att äkta prinsessan mot hennes vilja. Hakon framförde sitt
frieri, men den stolta konungadottern svarade: "Jag får nog
ofta röna, att min fader är borta, så ock nu, om jag skall tvin-
gas att äkta en bondeson, huru ärad i idrotter han än må vara.
Om konung Magnus lefvat, hade han icke bortgift mig utan till
en furste, och det kan sålunda icke ifrågakomma, att jag gifter
mig med en man, som ingen värdighet har." Harald medde-
lade konungen detta svar och framhöll hans löfte att lemna
prinsessan den hemgift, hon önskade, hvarför han yrkade att
erhålla Jarlsvärdighet. Konung Håkan, som aldrig saknade
undflykter, svarade, att då tvenne af hans företrädare följt den
regel, som äfven han vidhöll, att icke hafva mer än en Jarl åt
gången och han icke hade skäl att skilja Orm Jarl från denna
värdighet, kunde han icke nu villfara Hakons begäran.
Förbittrad häröfver, följde Hakon det exempel, som Finn
Arnesson gifvit, lemnade Norrige och begaf sig på ett väl be-
mannadt skepp till konung Sven Estridsson i Danmark. Han
emottogs väl, erhöll stora förläningar samt sattes att värna
mot Vender och Kurer samt andra vikingar, som härjade dan-
ska kusterna. Hakon for sålunda i härnad både sommar och
vinter och lär dess emellan baft sitt tillhåll hos sin frände
Finn Jarl i Halland.
På försommaren 1062 utrustade konung Harald en stor
flotta för att möta konung Sven, som han utmanat till drabb-
ning. Den skulle stå vid "elfven," Göta elf, men då danska
konungen ej mötte, seglade Harald söder ut och härjade Hal-
lands kuster ända till Nissa-åns mynning. Men här nådde ho-
nom konung Sven med ett öfverlägse tantal af härskepp och åt-
följdes af Finn Jarl och Hakon Ivarsson. Då denne senare såg
norrmännens farliga ställning, beslöt han, vare sig af foster-
landskärlek eller af önskan att försona sig med konung Harald
och sålunda vinna Jarlvärdigheten och Ragnilds hand, att bi-
springa sina landsmän. Då Hakons män äfven dertill samtyckte,
öfvergick han med 10 skepp. Harald, glad öfver den sålunda
erhållna förstärkningen, tackade Hakon och lät sammankalla
sina män samt frågade dem, om de ville börja striden eller
söka undkomma. Några yttrade sin fruktan för danskarnes öf-
vermakt, andra tego stilla. Då uppstod Hakon, framhöll dan-
skarnes häftighet vid första anfallet, men huru de lätt gifva
vika för ett kraftigt motstånd, huru Harald ofta segrat mot
öfvermagten samt uppmanade till kamp, förbehållande sig att
få hafva sina skepp lösa och icke sammanbundna i den vanliga
stridsordningen. Konung Harald, tillfreds med detta svar, be-
rättade då en dröm, som han under natten haft: huru han dragit
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
