Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Grefvarne af Norra Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Grefvarne af norra Halland.
med Oda, en dotter af grefve Gunzelin af Schwerin. Äkten-
skapet varade ej länge, ty Nicolaus afled 1219 och hans enka
år 1220, efterlemnande en späd son, Nikolaus II.
Grefvinnan Oda hade, såsom pant för sin brudskatt och
utstyrsel, erhållit halfva amtet Schwerin, d. v. s. af slottet
Schwerin med allt dertill liggande land. (24) Straxt efter hennes
död uppdrog konung Waldemar åt sin ståthållare i Nordal-
bingen, grefve Albrekt af Orlamünde att öfvertaga förvaltnin-
gen af dessa pantegods. Denne utställde den 28 Februari 1221
i Ratkau en förbindelse att till grefve Nicolaus II vid hans
myndighets blifvande eller, om han dessförinnan afled, till
konung Waldemar eller hans rättmätiga arfvingar öfverlemna
den honom sålunda anförtrodda delen af amtet Schwerin. (25)
Denna urkund beseglades af 26 löftesmän, hvilka förbundo sig
att, om grefven af Orlamünde bröte sitt löfte, begifva sig till
Ribe i inläger och icke lemna staden förr än halfva amtet
Schwerin åter kommit i grefve Nicolaus’ eller konungens hand,
eller denne till deras frigifvande lemnat sitt samtycke. Dylika
inläger (tsk. Einlager), medeltidens bysättning, som från Tysk-
land kommit till norden, qvarlefde här ännu i medlet af 17:de
århundradet, men gällde blott för riddare och ädlingar. Be-
stämmelserne för ett inläger kunde äfven beröra gäldenären
och voro understundom så noggranna, att ej blott staden utan
jemväl värdshuset eller herberget der det skulle hållas, i skulde-
brefvet utsattes.
Grefve Nicolaus II:s morfader, Gunzelin, hade år 1220 af-
lidit utan bröstarfvingar och grefve Hinrich, hans broder och
samregent, efter honom tillträdt hela grefskapet Schwerin; men
denne var, då konung Waldemar satte sig i besittning afpante-
godsen, stadd på en pilgrimsfärd till Jerusalem. Att icke en-
dast omtanka för sonsonens bästa föranledt konungens åtgärd,
framgår ej blott af sjelfva tidpunkten för besittningstagandet
utan äfven af Waldemar Segrarens kända magtbegär och det
sätt, på hvilket grefven af Orlamünde under landsherrens från-
varo utförde sitt uppdrag. Var än grefve Nicolaus arfvinge
till moderns hemgift, så var han det dock icke till någon del
af morfaderns land eller rike. Och fastän halfva amtet Schwe-
rin stod i pant för denna hemgift, var dock rättigheten att
taga panten i besittning alltid beroende af de i pantebrefvet
föreskrefna vilkor. Om detta pantebref utfärdats gemensamt
af båda samregenterna, är det väl ej antagligt, att grefve Hin-
rich ingått på, att till gäldande af brorsdotterns hemgift, af-
träda en del af sitt land, helst amtet Schwerin endast af brö-
derna innehades såsom län af Sachsiska hertigen. Ej heller är
antagligt, att grefve Gunzelin ensam kunnat bortgifva något af
hvad han i gemenskap med brodern innehade. Afven bör an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
