Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Grefvarne af Norra Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Grefvarne af norra Halland.
Denne hade d. 22 November låtit öfvertala sig af sin hofsven,
Rane Jonsson, en frände till grefve Jakob och marsk Stig, att
gå på jagt, hvilken leddes så, att konungen icke om aftonen
kunde hinna till sitt herberge. Han nödgades derföre taga
nattläger uti en lada vid en afsides belägen gård, Finthorp
eller Finderup, i trakten af Wiborg. Här hade grefve Jakob,
marsk Stig, Peter Jakobsson, Nicolaus Knutsson, Nicolaus Hal-
landsfar och 3 andra ädlingar, förklädda till munkar, infunnit
sig. Efter att vid en utanför Finderup belägen kulle å nyo
med ed förbundit sig att gemensamt lida följderna af deras
mot konungens lif rigtade sammansvärjning begåfvo de sig,
vägledda af Rane Jonsson och lysta af en liten lykta, till den
sofvande konungen, öfverföllo honom med vild förbittring och
lemnade hans lik först sedan det sargats af omkring 60 sår.
Såsom anledning till detta hemska brott angifva krönike-
skrifvarne konungens orättfärdighet och sedeslöshet. Då marsk
Stig och grefve Jakob framhållas såsom sammansvärjningens
hufvudmän, hafva också deras lidna oförrätter blifvit ställda
i främsta rummet. Det säges sålunda af flera, att konungen
skulle hafva förfört marskens hustru, då denne var på ett
krigståg i Sverige, och folkvisan instämmer häruti. Hvitfelt
deremot gör grefve Jakobs gemål till offer för konungens brotts-
lighet samt tillägger, att grefven jemväl varit förbittrad öfver
att konungen förhållit honom flere års uppbörd af sitt grefskap
samt, i strid mot förläningsbrefvet, derifrån kräft en rusttjenst
af 50 hästar.
Marsk Stig har vetterligen icke mer än en gång varit på
krigståg till Sverige, nemligen 1275. Att han i nära 12 år
folkvisan inskränker tiden till 9 år skulle hafva omgifvit
konungen, utan att lemna utbrott åt hatet och hämndbegäret,
är ej blott stridande mot dessa lidelsers natur utan skulle jem-
väl förutsätta en otänkbar sjelfbeherrskning och lömskhet. Utan
att med Suhm vilja åt folkvisan erkänna någon historisk be-
tydelse eller lik Hvitfelt hålla den "kun for Snak," så häfdar
denna, just genom detaljbeskrifningen : den gamle svärfaderns
deltagande i mordet, marskens besök och samtal med enkedrott-
ningen, den 12 åriga kungasonens hot, o. s. v. mera ett poe-
tiskt än historiskt ursprung. Hvitfelts utsago, ehuru ensamt
stående, har dock i så fall en större sannolikhet, att tiden för
grefve Jakobs tåg till Sverige kunnat lega händelsen närmare,
ja, förvexlats med hans senaste färd till sitt grefskap.
Då emedlertid alla krönikeskrifvare och äfven de, hvilka
icke nämna den förorättade, öfverenstämma deruti, att konung
Erik Glipping ljutit döden såsom straff för sin osedlighet, och
det jemväl är kändt, att flertalet af de sammansvurna voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
