Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645 - Grefvarne af Norra Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Grefvarne af norra Halland.
bringa julen i Oslo. Rimkrönikan, som beskrifver hertigens
ankomst, säger:
"Grefve Jakob kom ock i hans färd."
Ehuru stilleståndet med året 1303 var tilländalupet, för-
flöt dock äfven det följande utan fiendtligheter, hvaraf man
skulle kunna sluta, att vid konungarnes förnyade möte på Thyar-
holmen i Götaelf d. 17 Mars 1303, der såväl grefve Jakob
som äfven danska sändebud voro tillstädes, en ytterligare för-
längning deraf egt rum.
Grefve Jakob, numera i åtnjutande af tvenne konungars
beskydd, kunde sålunda anse sig tryggad mot Erik Menveds
blodshämnd. Han har också snart åter lemnat sitt grefskap,
ty s. å. d. 20 Juli finna vi honom i Lübeck för att derifrån
till Stockholm föra sin kusin Hedvig, en dotter af grefve Otto
af Ravensburg, hvilken, trolofvad med marsk Thorgil Knutsson,
snart derefter i sistnämnda stad firade sitt bröllop. (52)
Men redan följande år hade den mellan konung Birger
och hans bröder, Erik och Waldemar, uppstådda fiendtlighet,
åter närmat Sveriges och Danmarks konungar till hvarandra,
och i Juni 1304 vid mötet i Fagradal, ej långt från gränsen
vid Knäröd, ingingo de en dagtingan, hvarigenom de vid Sol-
bergs-os och Thygarholm afslutade förlorade all kraft. Och då
under årets lopp hertig Erik Knutsson aflidit, och hans inne-
hafda förläning, Söder-Halland, återgått till danska kronan,
blef alltså konung Erik Menved närmaste granne till sin faders
mördare. Under vintern 1304-1305 anföll denne med
stor flotta såväl Warbergs som Hunehals’ slott. Belägringarne
misslyckades, men grefve Jakob insåg, att han snart hade att
förvänta förnyade angrepp äfven från landsidan, helst det när-
belägna Falkenbergs slott erbjöd en god operationsbas; och då
han visste sig icke kunna motstå öfvermakten samt anade det
öde, som väntade honom, om han fölle i konung Eriks händer,
begaf han sig samma vinter till Norrige för att hos sin kung-
liga vän och beskyddare söka ytterligare bistånd.
en
Konung Håkan var dertill ej benägen, men då han icke
gerna kunde medgifva, att norra Halland återfölle till Danmark,
helst vid en tidpunkt, då krig med detta land var nära att
utbryta, förmåddes grefve Jakob att till honom afträda sitt
grefskap med Warbergs och Hunehals’ fasta slott. Konung
Håkan hade redan förut hyst den önskan att komma i besitt-
ning af norra Halland, och rimkrönikan förtäljer derom :
"En tid Hertig Erik han bad
Norges konung, då han var glad:
Gaten J mig Vardberg länt
det vore mig väl till ränt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
