Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axelssönerna. 119
delen af sommaren i Sverige och Finland, fann ej för godt att
afvakta alla riksrådens inställelse, utan förde sin högvördige
fånge till Köpenhamn, der han visste honom vara väl förvarad.
Förbittrad öfver detta våld mot svenska kyrkans öfver-
hufvud, satte den nye biskopen i Linköping, Kettil Karlsson
(Wase), som sjelf, den 13 September 1463 tillrådt erkebiskopens
fängslande,(84) sig i spetsen för en uppresning, som utbröt i bör-
jan af Januari 1464 och snart omfattade Östergötland, Dalarne
och Mälare-provinserna. Konungen utrustade skyndsamt en
här af 6000 man och stod redan den 25 Mars i Stockholm.
Efter åtskilliga misslyckade försök att quäfva upproret, serdeles
tillfölje af den olyckliga träffningen den 17 April vid Haraker
i Westmanland, drog han sin här åter till hufvudstaden, som
derefter af de upproriske inneslöts. Vid midsommarstiden af-
seglade han derifrån med 24 skepp till Danmark, qvarlemnande
på slottet en stark dansk besättning.
Allmogehären yrkade nu med ifver på konung Karls åter-
kallande, och biskop Kettil samt det Oxenstjernska partiet nöd-
gades foga sig derefter. Redan de första dagarne af Juli ut-
färdades kallelse till den biltoge konungen, som den 9 Augusti
var i Stockholm, hvarest han den 15:de s. m. på biskop
Kettils framställning af belägringshären hyllades.(85) Hufvud-
staden öppnade nu för honom sina portar, men slottet var ännu
i danskarnas våld. En kapitulation afslöts den 23 s. m., hvari-
genom fritt aftåg beviljades besättningen, om den icke inom
den 7 Oktober undsattes. Bland de danske befälhafvare, som
undertecknat kapitulationen, voro Philip Axelsson (Thott) och
Erik Åkesson (Thott)
. (86) En del aftågade, men den danskt
sinnade Ture Turesson (Bjelke), som af konung Christian åter-
bekommit slottslofven, qvarstannade med en besättning, stark
nog att emotstå konung Karl, helst bondehären återgått till
sina hem och biskop Kettil samt hans anhang äfven öfvergif-
vit honom.
Men sedan erkebiskopen, efter att medelst knäfall och af-
bön hafva blidkat konung Christian,(87) i början af November
1464 återvändt till Upsala, visade det Oxenstjernska partiet
snart sina fiendtliga afsigter mot konung Karl. Efter julen
voro erkebiskopen och biskop Kettil fullt rustade. De inne-
slöto Stockholm och, sedan de till hjelp skyndande dalkarlarna
blifvit slagna, måste Karl VIII för andra gången afsäga sig
kronan.
Vi hafva redogjort för detta ödesdigra årets historia för
att sedan uteslutande kunna följa Erik Axelsson under denna
tid. Han har icke gjort gemensam sak med kiskop Kettil,
och äfven efter konung Karls återkomst förblef han på konung
Christians sida. Han synes hafva varit i Stockholm vid före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
