Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Axelssönerna.
fästelse å de tre nordiska rikens förening.(79) Äfven någon tid
derefter har han handlat som riksföreståndare, då han d. 19
Juli i Stockholm, å erkebiskopens och rådets vägnar, för J.
Tavast utfärdar frälsebref å dennes köpegods i Finland. (80)
Men s. å. utnämndes han af konungen till rikshofmästare samt
till höfvidsman på Wiborgs slott, hvilket han jemte öfriga slott
i Finland bragt i konungens hand. Wiborg måste han belägra,
men blott i 3 dagar, ty då en afskjuten "fyrpil" antände en
hölada. blef slottet uppgifvet. Uti det öfverlåtelsebref af Åbo
slott till riddaren Christian Bengtsson (Oxenstjerna), som han
den 14 Oktober utfärdade, kallar han sig konung Christians
hofmästare. (81)
Under den tid af 7 år, som Christian I sedermera innehade
Sveriges thron, har Erik Axelsson beklädt den högsta värdig-
heten inom riksrådet, der likväl erkebiskop Jöns Bengtsson
(Oxenstjerna) med honom täflat i makt.
Äfven hos konungen visste denne att göra sitt inflytande
gällande. Sålunda hade bland andra äfven Ture Turesson
(Bjelke) blifvit skiljd från sin förläning, Stockholms slott, hvilket
af konungen öfverlemnats till erkebiskopen. Enligt dennes till-
styrkan och rådets samtycke hade en skeppsskatt blifvit utskrifven,
men då bönderna i Upsala biskopsdöme vägrade utbetala densam-
ma och beväpnade infunno sig hos erkebiskopen på Stockholms
slott, gjorde han den dagtingan med dem, att de från skatten skulle
fritagas, hvilket skedde mot konungens yttrade förbud, innan
han från Stockholm begifvit sig till Finland. Vi finna konungen
derstädes, jemte flere af rikets råd, bland hvilka äfven Erik
Axelsson, under senare delen af Juli, då räfstating hölls i Åbo.
Underrättad om erkebiskopens olydnad och sjelfrådighet åter-
vände han till Stockholm, der han inträffade den 10 Augusti.
Konungens förebråelser besvarade den djerfve prelaten med
det hot: "att om han fråntoge honom Stockholms slott han icke
skulle blifva konung här i riket till S:t Mårtensdag." (82) Konun-
gen bemäktigade sig då erkebiskopens person, for till hans
slott, Almarstäke, hvilket han fick i sitt våld och insatte
der till höfding Gustaf Karlsson (Gumsehufvud), hvilken genom
erkebiskopens inverkan blifvit skiljd från Stockholms slott.
Återkommen till hufvudstaden, klagade konungen inför 12 af
rådets ledamöter, bland hvilka herr Erik och de båda afsatta
slottshöfdingarne, och sedan de hört erkebiskopens svaromål,
afgåfvo de den 13 Augusti sitt råd och samtycke : att erke-
biskopen skulle afstå Stockholms slott och blifva i konungens
"förvaring," intill dess hela rådet kunde sammankomma och i
frågan dömma. Ett likartadt svar afgafs ytterligare den 13
September, så att 28 rådsledamöter, bland hvilka 4 andeliga,
om beslutet varit eniga. (83) Men konungen, som tillbragt större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
