Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 Charlesde Mornay.
ståndare, som hållit längre morgonhvila. Han säger: "hafva
vi på båda sidor skyndat att intaga densamma, och har lyckan
varit på vår sida, att vi med ryttare och knektar hafva intagit
all den fördel, som denna ort lemnar." Denna position, med
vadstället bakom sig, hvilket han icke lemnat obevakadt, helst
sägnen vet att berätta om der förefallna skärmytslingar, (22)
var betrygande för såväl försvar som återtåg.
Klockan var redan 10 f. m. och endast några smärre för-
postfäktningar hade egt rum, då svenska hären framryckte un-
der Jakob Hindrikssons (Hästesko) befäl. Han lät uppföra
kanoner på några höjder samt började att beskjuta danskarnas
ställning. Mot deras högra flygel, stödd på Högvadsån och
med en jemnare terrain framför sig, ville Jakob Hindriksson
rigta sitt första anfall. Han delade sin här i "tvenne hopar,"
af hvilka den ena skulle tillbakakasta denna flygel eller, såsom
Rantzau uttrycker sig, "taga vinden, som var en stor fördel,
från dem" *).
Vid svenska härens antåg hade Rantzau indragit sina flan-
körer och tiraljörer Rennefanan och en afdelning hakeskyt-
tar samt lät, då han såg svenskarnes manöver, sitt rege-
mente knektar och 3 fanor ryttare skynda den hotade flygeln
till förstärkning. Dessa tillbakadragande rörelser tolkades af
svenskarne såsom en börjad flykt och kom dem, att i medve-
tande af sin öfverlägsna styrka, glömma all försigtighet. De
anföllo således danskarnas fördelaktiga ställning, innan artil-
leriet, som åtminstone i början sköt öfver danskarnas hufvud,(23)
ännu hade bragt någon oordning i dessas leder. Rantzau sjelf
förklarade på så sätt svenskarnas öfverilade anfall. (24) Den första
sammandrabbningen egde rum vid middagstiden af 4 fanor
småländingar **) och en fana tyska ryttare mot 2 danska.
(Rennefanan och Maurits Podebusks) fanor, hvilka härvid an-
fördes af Rantzau. De danska fanorna hafva antingen varit
manstarkare eller icke uppställda i så många led, ty deras
front upptog tre och en half af de svenskas. Då således "deras
stjerna icke kunde tillräcka att drabba in på all vår stjerna,” ***)
*) En stark storm med regn rådde denna dag. Den hade tidigt på
morgonen varit med svenskarne (sydost), men sedan vändt sig mot dem
(sydvest). Samtidigt (20-21 Oktober) rasade en svår storm i Östersjön,
som vållade åtskilliga strandningar. (A. Gyldenstjernes Mskpt. Molbeck,
Hist Tidskrift 4, 192.)
**) Lindorm Persson (Ulfsax), som anförde en af dessa fanor, var bo-
satt i Småland. Han stupade i slaget.
***) Enligt Erik XIV:s förordning af 1 November 1566, bestämdes en
fanas styrka till 300 man. Den indelades i 5 qvarter à 60 man, och hvarje
qvarter i 4 rotar à 15 man. Dessa anfördes af quarter- och rotmästare,
benämningar, hvilka ända till sednaste tider bibehållit sig. Hvarje qvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
