Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charlos de Mornay.
235
lemnades halfva Anund Svenssons och hela den tyska fanan
under Jakob Drachstedts befäl, utom handgemänget. Denne,
"som ingen anstötning af fienderne hade och för den skuld
väl hade haft råd att slå fienderne på sidan, gjorde intet till
saken, utan vek af." (25) Dessa af den svenska fältherren utta-
lade ord bekräfta Tegels anförande: "att ryttarne, synnerligen
de tyske, som vore förordnade främst på hörnet af den svenska
slagtordningen, icke så manligen och troligen bistode som dem
borde, utan straxt de hade skjutit deras rör utaf, veko första
drabbningen sin kos, så att slagtordningen blef trängd och
förspilld." De tillbakakastade svenska fanorna drogo i sin
flykt äfven en del af knektarne med sig, hvilka "sprungo, ifrån
sina kanoner." Men de flyende fingo understöd, samlades åter
och förföljarne måste byta om rol. Trenne danska fanor, Hack
Ulfstands *), Josua von Qvalens **) och Frans Banners, anföllo
nu sex anryckande svenska fanor, och krigslyckan vände sig
åter. Denna kavallerifäktning har dock varit blodigare än den
förra, ty under striden sammansmälte Ulfstands fana till 80,
Banners till 120 och v. Qvalens till 150 man. (26)
En afdelning svenska knektar hade under tiden åter be-
mäktigat sig de öfvergifna kanonerna, men blefvo af "unsere
Staljungen" ***) tillbakadrifna. Under det att dessa drabbningar
eller åtminstone den sista föregingo ytterst på högra flygeln,
fördes hufvudstriden i centern och på venstra flygeln af knek-
tarne och hakeskyttarne. Men då svenska linien var mera ut-
sträckt, blef den danska och serdeles Jörgen von Holles rege-
mente af svenskarnas fotfolk och rytteri fullkomligen öfverflyglad.
Rantzau erkänner sjelf, "att ingen enda af hans knektar und-
kommit," om det ej räddats af hans rytteri. Det var Renne-
fanan, för tredje gången i handgemäng, den s. k. Muse-fanan
och Frans van Tornaws tyska fana, hvilka sålunda afgjorde
slagets utgång. Den sistnämnda stred ock med utmärkt mod.
Tornaw blef fången, hans löjtnant och fänrik skjutna, och af
den 300 man starka fanan återstod vid slagets slut endast 50 man.
uppställdes i 4 led och hade sålunda 15 mans front. Fyra quarter, ställda
efter hvarandra, utgjorde fanans slagtordning. Den hade således ett djup
af 16 led, dock användes ofta det 16:de att med en man föröka fronten.
Det 5:te qvarteret bestod af de sämst utrustade, och användes dels till
smärre skärmytslingar, dels att förstärka fanans leder, när den ej var full-
talig. Stjerna kallades flere fanors sammanslutning i linie. (Adlersparre,
Om svenska krigsmagten, Vitterh. Hist. och Ant. Akad. Handl. 1793).
*) Sedermera höfding på Warbergs slott.
**) Var under belägringen af Halmstad befälhafvare öfver en der gar-
nisonerad fana ryttare. Brodern, Erik v. Qvalen, egde Perstorps sätesgård i
Eldsberga s:n i södra Halland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
