Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charlesde Mornay. 237
sätta dessa 8800 till 4000 samt att å andra sidan höja svenskar-
nes 19,500 man till 25,000, förefinnes intet annat skäl, än möj-
ligen uttrycket i Rantzaus rapport : "och bekänner herr Claus
Åkesson (Thott) att de varit i de 24,000man starka." Men såväl
konung Fredriks som än mera Claus Åkessons uppgifter synas
hänsyfta på den svenska härens styrka under belägringen af
Warbergs stad och slott (pag. 221). Må man dock härvid er-
inra sig, att af denna här en del stupat under stormningarne ;
att 4 fännickor deraf qvarstannade på Warbergs slott; att den
öfriga, lastad med rika byten, återvändt till sina hem med
och utan, hemlof; att konung Erik, för att samla sina spridda
ryttare och knektar, utskickat "profosser och stockedrängar på
alla vägar," hvilka under hot "att hänga dem i första träd,"
återförde dem under fanorna; (30) samt att konungen från Risa
till Jönköping var åtföljd af den blanka hingstridarefanan.(31)
Fyratioåtta kanoner föllo i segrarnes händer och öfver 3000
svenskar stannade på valplatsen. Bland dessa var den tappre
Knut Håkansson Hand, samt utom öfrige, som af Tegel upp-
räknas, äfven Jörgen Lauritzon (Sparre) och en ung son af
Nils Boye. Fältherren Johan Hinriksson och Nils Sture, en
son af grefve Svante, blefvo sårade. Danskarnes förlust upp-
gifves af Rantzau endast till något öfver 300 sårade och döda.
Detta antal synes dock allt för ringa, då man erinrar sig den
ofvan angifna förlusten af danska rytteriet, *) och att ej min-
dre än några och femtio af dess officerare eller "af adel" så-
rades eller stupade. (32) Bland de sednare var Sten Rosensparre
till Skarhult, hvars minnesvård länge prydde valplatsen och
nyligen åter blifvit upprest, fastän i enklare form **). Skil-
dringen af detta slag är hufvudsakligen grundad på Rantzaus
rapport till Fredrik II. I svenska riks-arkivet saknas den del
af Erik XIV:s registratur, som omfattar tiden före och efter
denna tilldragelse. Sägnen har, efter trenne århundradens för-
lopp, föga derom att förtälja. På Axtorna gärde, den fordna
heden, stå flere stenar uppresta. Stället kallas af allmogen
"grafvarne," och den vet ännu att utvisa, hvar Rosensparre
stupade. Svenskarnes reträtt skall hafva skett öfver Högvads-
ån midt för Axtorna, vid det ännu förefintliga Högvads-vad.
"Här stupade så många svenskar, att man på deras kroppar
kunde gå öfver ån." (33)
Rantzaus armé var efter slaget hvarken i stånd att för-
följa den svenska eller att åter belägra Warberg. Dess slotts-
*) Det kan tilläggas, att M. Podebusks fana sammansmälte till 60 man.
Den förlust, som de uppräknade 5 fanorna lidit, uppgick till öfver 1000
man, om hvarje fanas effectiva styrka varit 300 man.
**) Se Hallands Fornminnes Förenings Årsskrift pag. 13.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
