Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Charlesde Mornay.
Af de anförda uppgifterna rörande slaget vid Axtorna
framgår, att danska rytteriet, såväl i utrustning, öfning och
disciplin som ock i taktisk rörlighet, varit det svenska vida öf-
verlägset. En svensk fanas reglementerade uppställning m. m.
år 1566 hafva vi omnämnt, och då den bör antagas hafva varit
en förbättring af den gamla stridsordningen, kan man deraf
sluta till dennas ovighet i alla rörelser. Afven bör man ej
förbise, att danska adeln, som då nästan uteslutande tjenst-
gjorde vid rytteriet, redan börjat att i utländsk tjenst förvärfva
sig krigsvana och duglighet. Så hade t.ex. Hack Ulfstand och
Anders Bing, som stod vid Rennefannan, under flere år del-
tagit i den namnkunnige Moritz’ af Sachsen fälttåg. Att Rant-
zau sjelf ansett sin styrka bestå i sitt rytteri, synes deraf, att
han, innan svenskarne hunnit anlända, genom sina skansgräfvare
lät utjemna diken och stengärdesgårdar, der de kunde vara
hinderliga för dess rörelse, "och hvilket kom honom sedan till
stort gagn och fördel." (27)
Segern vid Axtorna var en af de mest lysande, som dan-
ska vapnen vunnit öfver de svenska. Att söka förhöja segeräran
genom att till öfverdrift nedsätta de segrandes, men öka de
slagnes antal, hade derföre icke varit af nöden. På den skåde-
penning, som Fredrik II lät slå öfver sin store fältherres seger,
läses : Ar 1565 S:a Ursulas afton slog konung Fredrik II på
Axtorna hed med 4000 man konung Erik XIV som var 25,000
man stark, och blefvo 5000 man svenskar på valplatsen. (28)
Danska historieskrifvare hafva funnits, hvilka satt tro till, ja,
försvarat dema öfverdrift. Men konung Fredrik liksom hans
panegyrister hafva glömt eller förbisett det bref, som konungen,
efter att hafva emottagit Rantzaus rapport af den 27 Oktober,
aflät till rådet i Lübeck. Här beräknar han danska härens
styrka vid uppbrottet från Warberg till 20 fännickor knektar,
14 tyska och 6 jutska, samt 6 Geschnader (squadroner) ryttare
utom Musefanan och Stalbuben (dränge-) fanan, således 8 fanor
ryttare *). Den svenska hären angifver han till 36 fännickor
fotfolk och 17 Geschwader ryttare, bland hvilka 4 tyska fanor,
tilläggande: "hvilket också gör segern desto berömligare och
ansenligare." (29) Låter man denna uppgift gälla och antager
derjemte, såsom ett någorlunda riktigt medeltal, en fännickas
styrka till 400 och en fanas till 300 man, bestod den svenska
hären af 19,500 och den danska af 10,400 man. Afdrages från
det sednare talet den förlust af 1600 man, som enligt Tegels
ofvannämnda uppgift danskarne skulle hafva lidit under be-
lägringen, återstå 8,800 man. Men för att ytterligare ned-
*) Carlstatt, Leben etc. Daniel Rantzau, Basel 1587, uppger danskarnes
styrka till 9 fanor och 20 fännickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
