Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Charlesde Mornay.
Medvetande om anslaget voro, utom Ruthven, Balfour och Hart,
6 namngifna kaptener, hvilka alla med undantag af Lauder
hade samtyckt dertill. (52)
Den 23 Mars afsände de la Gardie ransaknings-handlin-
garne jemte ett handbref till sin "trogne vän och broder"
Johannes Hinriksson, konung Johans välbekante sekreterare.(53)
Öfverste Ruthven och kapten Balfour blefvo, enligt konungens
bref af 17 Juni till de la Gardie, öfversända till Stockholm
och inställda inför en af 24 riddare och väpnare sammansatt
domstol.
Vid förhöret den 13 Juli voro Balfours svar högst för-
sigtiga och undvikande, dock erkände han, att Mornay lofvat
skottarne 3 månaders sold samt derjemte bedt honom vara
sig behjelplig att befria konung Erik och taga Kongl. Maj:st
i fängsligt förvar. Han förklarade äfven, att Mornay icke
nämnt hertig Carl eller åberopat sig på honom, men sagt,
att hela landet stod på konung Eriks sida och att hertigen var
Mornays "gode vän." Men den 13 Augusti afgaf han till dom-
stolen en på engelska skrifven inlaga. Här berättar han hvad
Mornay vid skottarnes ankomst till Elfsborg skulle hafva yttrat
till honom och några andra skottska kaptener: att Mornay
vore ledsen, att de kommit till Sverige, ty "konungen hade hvar-
ken penningar eller silfver att gifva dem," utan är "en arm och
oförmögen herre, som aktar att förskicka dem till en lands-
ända, der de skulle dö af hunger och köld." Mornay, som hade
deras nation kär, rådde dem derföre att ingalunda låta sig
spridas på olika håll utan blifva tillsamman, till dess de er-
hållit sin sold. Han anför såsom bevis på sin oskuld, att han,
såväl före som efter den dag, då han genom la Roche emottog
Mornays bref rörande hans ankomst till Stockholm, afsändt 2
fännickor knektar till Lifland. Rörande sitt samtal med Mornay
i Stockholm tillägger han, att då denne talat om konung Eriks
svåra belägenhet, "tårarne runnit ur hans ögon." Föröfrigt in-
stämmer han nu i Harts vittnesmål, beträffande Prestons af-
sändande till hertigen.(54)
Den försvarsskrift, som Mornay den 11 Augusti ingaf till
domstolen, var ett sammandrag af den skrifvelse, som han den
25 afsändt till riksråden. Denna vidlyftiga skrift innehöll i
sak: att hans trotjenare la Roche, som medfört ett kreditif från
Balfour, under tysthetslöfte meddelat honom, huru Archibald
Ruthven och Balfour af någon blifvit erbjudna 100,000 kronor
för sig och 3 månaders sold åt sina knektar, om de ville be-
fria konung Erik ur sitt fängelse. Mornay hade några dagar
derefter rest till Stockholm, då Balfour uppgifvit "gardeneren,"
såsom den, hvilken gjort erbjudandet. Dagen derefter erhöll
han besök af "gardeneren," hans landsman, som uppgaf sig ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
