Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norra Hallands Furstar och Höfdingar intill år 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Charlesde Mornay.
verldsvana i förening med fransyskt behag i väsendet samt
egde quickhet och skämtsamhet, fastän i tidens smak och något
i Rabelais stil.(68) Allt detta bidrog i icke ringa mån att åt
honom vinna furstliga personers bevågenhet. Om han än "be-
visligen varit en flitig och gerna sedd deltagare i Erik XIV:s
dryckeslag" vi våga tillägga Fredrik II:s torde just hans
angenäma och glädtiga umgänge dertill varit vållande. Se-
derna vid de nordiska hofven voro då, äfven hvad dryckeslagen
beträffade, icke mera förfinade än under ett följande århun-
drade. Egde vi lika trogna skildringar om Mornays samtid,
som de, hvilka Ogier och Whitlocke lemnat öfver tiden från
1634-56, hade dessa säkerligen icke utfallit fördelaktigare.
Ett uttalande : att af Eriks gunstlingar, Carl de Mornay, Petrus
Caroli och Jöran Persson, dessa sednare " å hedrens och ärans
vägnar stodo ännu lägre" än den förre är en hård och
omotiverad dom. Mornay var åtminstone icke Göran Perssons
vän, han hade till och med af denne varit hållen i fängsligt
förvar, och hans yttrande till Dançai utvisar, att han ogillat
dennes uppförande mot konung Erik. (69) Det är troligen härpå
han syftar, då han, i sin trösteskrift till den fångne konungen,
yttrar sig "om detta förderfliga och olycksbringande slägte af
lismare, som gifva sitt bifall till de mäktiges handlingar vare
sig rättrådiga eller orättrådiga, blindt lydande deras minsta vink
och ögonkast;" tilläggande : "Men jag vet huru jag ganska ofta
har, såväl muntligen som skriftligen, i största ödmjukhet upp-
manat Eders Maj:t att taga sig till vara för dessa dåliga sällar."
Mornay hörde icke till dessa "sycophanter." Han har till
och med understundom nekat åtlyda konungens befallningar (se
pag. 229, 231), och ofta utsatt sig för hans missbelåtenhet. Men
en fullkomlig sjelfständighet hos en häftig och misstrogen de-
spots tjenare är ej tänkbar, och vi finna den hos ingen af ko-
nung Eriks män. Hvad åter Mornays sammansvärjning mot
konung Johan beträffar, var detta ett politiskt brott och hans
straff rättvist. Men må man härvid ej förbise, att fastän i
domen säges : "att de sammansvurne velat bragt Kongl. Maj:t
om lif och välfärd," blott ett af de förefintliga vittnesmålen
Lauders ord af Stuart framburna bestyrker anslaget mot
konungens lif. Och hvad som talar till Mornays urskuldande,
är ej blott medlidandet med sin fångne välgörare, utan äfven
att han säkerligen icke varit okunnig om det sedan 1569 beslu-
tade brodermordet. (70) Hugh Cahuns död, hvartill Mornay och
Balfour " alldeles emot deras consciens och samvete förhulpit,"
kan deremot icke ens af fruktan för döden ursäktas. Att
Cahun mot dem uppträdt såsom förrädare, och derigenom sökt
rädda sig från straff för andra begångna förbrytelser, framgår
af den ofta citerade dödsdomen. Här säges, att han för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
