Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natur. Vidare möter oss en tredelning af själen eller
kanske rättare en tvådelning: något, som styrer, och något,
som styres — körsvennen och de två hästarne. AUdenstund
detta tillskrifves alla själarna, både gudarnes och de andras,
så är därmed antaget, att själarna, ehuru de äro eviga i
den mening, att ingen uppkomst ger deras tillvaro, och
ingen förgängelse tager dem tillbaka, dock icke äro eviga
i den mening, att deras väsen skulle vara evigt
förverkligad!: deras evighet är icke den, hvilken kristendomen
till-skrifver sin Gud. De hafva någonting att syssla med,
och deras sysselsättning består egentligen i att åskåda de
rena idéernas värld, hvilkas plats öfver själfva himmelen
antyder, att de äro det högsta af allt, som mänsklig tanke
och aning kan nå. Huru nära teori och praxis äro med
hvarandra förknippade, det synes äfven här. Själarnas hela
verksamhet går ut på åskådning, men denna åskådning
utgör i och med detsamma näringen för själens styrande
del, en bättre näring än nektar och ambrosia. Vidare finna
vi en skillnad mellan gudarnes själar och människosjälarna.
De förra äro allt igenom förträffliga, under det att de senare
hafva i sig upptagit ett dåligt element, den ena af själens
två styrda delar. Hänfördt till själen är detta element
ännu ingen verklig ondska, utan endast det ondas
möjlighet; själen kan nämligen genom sin bättre del styra denna
sämre, och i sådant fall är själen sådan, hon bör vara.
Med denna skillnad mellan gudomliga och mänskliga
själar har Platon följaktligen infört skillnaden mellan
andeväsenden, som kunna falla, och sådana, som icke kunna
det. Skildringen af de senares fall är i flere afseenden
egendomlig. Det inträffar då, när de draga ut för att skåda
sanningens ovanskliga rike. Företoge de sig icke denna
färd, så skulle de visserligen förtvina af hunger, men falla
skulle de icke. Begäret efter själens föda, den sanna kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
