Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom den egentlige representanten af sin åsikt, begagna
den; och ganska sillan möter man hos Platon en positiv
lärosats, hvars nödvändighet icke först blifvit ådagalagd
genom den uppvisade motsägelsen i hvarje motsatt mening.
Vid sådana tillfällen får man dock veta, på hvilken sida
Platon ställer sig, eller han säger med uttryckliga ord, alt
han begagnat sig af en deductio in absurdam, såsom
logiken sedan kallat det Men vid den särskilda ironi, som
vi här ville tillskrifva Platon, sker ett sådant
tillkänna-gifvande icke. Ett omdöme uttalas, och ett bevis
genomföres, och läsaren får själf afgöra, huruvida omdömet eller
bevisets slutsats äro uppriktigt menade eller ej. Vanligen
framgår detta af sammanhanget eller af den skalkaktiga
tonen, hvilken Platon så ofta och till så mycken vinst för
framställningens liflighet låter sin Sokrates begagna. Hit
höra de många ställen, där motståndaren får uppbära de
amplaste loford för ganska enfaldiga påståenden, och där
helleniske skalder, statsmän och talare upphöjas till
sky-arne, men på ett sådant sätt, att deras lyten just
därigenom springa i dagen. Den platonske Sokrates sparar
aldrig på beröm. Han utströr rosor med full hand, men
han aktar sig alt taga bort törnena. Sannolikt har Platon
genom att så teckna honom på en gång velat gifva åt hans
bild ett drag, som hos honom verkligen historiskt funnits,
odi därjämte hos sig själf tillfredsställa ett på samma gång
filosofiskt och estetiskt intresse: att tukta den prålande
villfarelsen och att göra det med all den finhet, som
höf-des en fullblodig atenare. Blott ett enda exempel!
Sokrates berättar för en vän sitt första möte med
den beryktade solisten Protagoras. Sokrates hade nästan
midt i natten blifvit väckt ur sin slummer genom väldiga
bultningar på sin dörr. Det var Hippokrates, Apollodoros’
son, som slog på dörren med sin käpp. Han ville säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
