Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara fullkomligt oförklarlig, och framför allt mot den
karaktär af sokratisk filosof, som Platon aldrig förnekade, och
enligt hvilken hans filosofiska verksamhet måste gå ut på
att undervisa människorna om sanningen, icke att bedraga
dem med föregifna meningar. Det skulle dessutom alldeles
strida mot alla historiska analogier — att icke tala om
psykologiska möjligheter —, att en åsikt, som icke varit
upphofsmannens allvarligt menade öfvertygelse, fått en s&
oerhörd verkan på den mänskliga bildningen i alla
riktningar, som detta varit händelsen just med den
världsåsikt, Platon i sina skrifter nedlagt. Vi anse oss därför
äga rätt att taga Platon på orden, där det icke af
sammanhanget, af andan i hans filosofi i det hela eller af hans
uttryckliga yttranden framgår, att han vill blifva förstådd
annorlunda än efter sina ord.
I två fall inträffar emellertid detta senare. När man
icke vill blifva förstådd alldeles efter orden, så kan detta
tydligen bero antingen därpå, att man säger den raka
motsatsen till det, som man menar, eller därpå, att man i
sina ord framställer någonting annat än det, man
egentligen menar, men då någonting därmed lika. Det förra
är att tala ironiskt, det senare att tala i bild. Om i Platons
framställning, hvilken så mycket som möjligt vill närma
sig det lefvande ordet, bäggedera ganska ofta skulle
förekomma, så må sådant icke förundra oss. Det är helt
naturligt och ger åt hans stil ett synnerligt behag.
Hvad först beträffar ironien, så är hon i visst afseende
ett arf från Sokrates. Den sokratiska ironien har blifvit
vida berömd och bestod, som vi veta, däruti, att han i
sina filosofiska samtal i motsägelser upplöste den verklige
eller fingerade motståndarens åsikt om det begrepp, som
för tillfället var i fråga. Detta slags ironi begagnar också
Platon oupphörligen i sina skrifter eller låter Sokrates,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
