Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra anspråk på uppmärksamhet, när det är fråga om
det sant varande, finnas tre par, hvilka gärna träda i
förgrunden. De äro föränderlighet och oföränderlighet,
kroppslighet och andlighet, enhet och mångfald. Hvad beträffar
de två första paren, så är deras anspråk på uppmärksamhet
lätt att rättfärdiga. Filosofien vill förklara det gifna, men det
det är, såsom hvar man vet, någonting här eller där, nu
eller då befintligt, det är i tiden och i rummet; i tiden
förändras det, åtminstone delvis, och i rummet är det
rumuppfyllande eller kroppsligt. Sådant är det, som skall
förklaras ur en yttersta grund; månne den yttersta
grunden också är sådan? — Denna fråga ligger nära till hands.
Nära ligger också frägan om enhet och mångfald, ty det
är omöjligt att åt det sant varande tillerkänna någon
egenskap utan att också tillerkänna detsamma en egenskap,
d. v. s. enhet, och det är omöjligt att åt det sant varande
tillskrifva egenskaper utan att också tillskrifva detsamma
fierhet af egenskaper, d. v. s. åtminstone något slags
mångfald: enheten och mångfalden inblanda sig tyst i alla
andra bestämningar, antingen man på dem ger akt eller
icke. Det är därför helt naturligt, att när man vill klart
fatta, hvad man gör, då man lägger bestämningar till det
sanna varat, man då också måste göra sig reda för
enhetens och mångfaldens eget förhållande till det sanna
varat, såsom de där tillkomma eller icke tillkomma detta,
och på hvad sätt detta sker.
Frågan om enhet och mångfald fordrar emellertid
-såväl för sin uppkomst som isynnerhet för sitt besvarande
en mera utbildad reflexion; och hon var därför icke den
första, med hvilken filosofien fick att göra, när hon skulle
bestämma den yttersta grunden. Äfven frågan om
andlighet och kroppslighet berördes till en början med
mycket lätt hand. Man tog som en afgjord sak, att öm någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
